Etikettarkiv: #Blogg100

Sjuktransport

I onsdags när Jörgen var hemma med lilla sjuklingen gjorde Jörgen en liten vagn av en kartong, ett nyckelband och en platta med hjul som han gjorde i vintras att ställa en av skoterns medar på. Ivar satte på sig mössan, stövlarna och satte sig i lådan.

Jag fick den där bedrövliga förkylningen med lite fördröjning, så jag har legat däckad sedan i fredags. Jag dopade mig med ipren för att orka med att fira svärföräldrarnas 50-åriga (!) bröllopsdag med middag på Högkullen på Kinnekulle i lördags eftermiddag, men western-festen på kvällen fick jag hoppa över. Jag som hade köpt mig en cowboy-hatt och allt. Nu börjar jag återvända till livet igen.

VAB

Idag har Ivar och jag hängt runt här hemma. Han är sjuk. Igen. Feber, kopiösa mängder snor och en hosta som får den lilla kroppen att rista. Han har förkylningsastma, vilket gör att han får bedrövlig hosta så fort han blir det minsta sjuk, och när han blir ordentligt sjuk blir hostan förskräcklig trots att vi ökar medicinintaget. Imorse var han nästan feberfri och ganska spexig, men det var viktigare att köra traktor än att äta frukost.






Ivars feber har ökat igen så han får stanna hemma imorgon med, tillsammans med Jörgen. Jag och Jörgen är lite halvrisiga men vi håller tummarna hårt för att vi ska slippa feber.

Knytis

Igår kväll var jag hemma hos en kollega på knytismiddag. Så jeeevla god mat.


Det är väl inte så konstigt att det blir gott när alla tar med sig en rätt de är riktigt bra på, desto mer imponerande att det blev en sammanhängande helhet av alla delarna. Det var så där gott att det kändes sorgligt när jag blev mätt – vilket jag blev alldeles för fort. Och så blir ju maten ännu godare när den avnjuts i trevligt sällskap.

Sällskap på hemmakontoret

En kompis till Jörgen sov över hos oss inatt. Han skulle på ett kundbesök i Lidköping idag på förmiddagen och tog sig från Stockholm igår kväll på fullkomligt uselt väglag. Hur som helst, till slut kom han hit, välbehållen.

Idag, efter kundmötet, satt vi på varsin sida av köksbordet här hemma och jobbade. Jag är ju grymt förtjust i att jobba hemifrån i vanliga fall, men det var verkligen grädde på moset att vara två på hemmakontoret. Konstigt att det kan ge en känsla av samhörighet att sitta tysta vid varsin dator och jobba med helt olika saker.

Rymling

Igår när jag hämtade Ivar på förskolan berättade personalen att de varit på lekplatsen under dagen, och att Ivar är ett av de barn de måste hålla ögonen extra mycket på för att inte tappa bort. Jag blev inte precis förvånad. Han har varit intresserad av att utforska sin omgivning så länge han har kunnat förflytta sig, och nu har han blivit så snabb att det räcker med att titta bort ett ögonblick för att förlora honom ur sikte.

I helgen drog han iväg rakt ut i åkern för att han såg grannens traktor och ville gå till den. På lördagen hann Jörgen stoppa honom, men på söndagen hade han korsat åkern innan jag upptäckte vart han tagit vägen. Då hakade katterna på också, som de gärna gör. Han följer dem och de följer honom, och ingen av dem tar initiativ till att vända hemåt. När jag hann fram var Ivar arg och ledsen för att sonen på granngården ville sätta honom i bilen och köra hem honom. Tur att det finns folk som täcker upp när man brister i uppmärksamhet.

Traktorer är nog det allra bästa Ivar vet. I lördags stack han inte bara ut i åkern, utan sprang också grusvägen bortåt, för att ta sig till en annan granne där han vet att det står en traktor i ladan. Minne som en elefant, motivationen på topp och ben som går som trumpinnar. Tur att vi bor som vi gör.

Ivar springer ifrån mig på grusvägen. Han är på väg mot en granne längre bort som har en traktor.

Efter ett stopp hos närmsta grannen fortsatte han uppför backen, nerför backen och bort till traktorn. En lång promenad för korta ben.

The leråker formerly known as trädgård

Vi (i överförd bemärkelse) la ner jordvärmeslang i höstas, så nu har vi ett ”litet” trädgårdsprojekt framför oss.

Trädgårdslandet och alla jordgubbsplantor är borta, och nu vet vi inte om vi ska ha trädgårdsland på samma ställe igen eller flytta det. Eller strunta i odlingen i år, och spara ihop till ett växthus till nästa sommar. Vi har så bedrövligt mycket mördarsniglar, och den här vintern har varit gynnsam för dem så det kommer att vara sjuka mängder i sommar.

IMG_2473

Jörgen har lanserat idén att vi ska göra en kulle, som också blir pulkabacke på vintern. Innan det var han inne på att vi skulle ha en liten skogsdunge. Senaste idén är att göra ett stort land av hela leråkern och i ett senare skede bygga ett växthus som täcker alltihop. Då snackar vi jättestort växthus. Någon som har en handelsträdgård som bortskänkes mot nedmontering?

Att diska utan diskmedel

Första gången Ivar diskade (d.v.s. lekte med några köksgeråd i vatten i diskhon) så gjorde jag misstaget att ha i lite diskmedel. Jag tänkte att han skulle gilla bubblorna. Det gjorde han. Det jag inte tänkte på:

Ivar dricker diskvatten ur ett decilitermått.

Ni kan vara lugna, jag stod inte och fotade medan barnet drack sig otörstig på Yes. Jag har lärt mig att när Ivar diskar så är det bara rent kranvatten som gäller.

Allt vatten är lika gott. Badvatten, diskvatten, dricksvatten, bubbelvatten – spelar ingen roll!

Det är förstås extra gott när mamman rynkar på näsan åt tilltaget.

Vänstern mot högern i bowling

Ikväll har jag varit på årsmöte i en förening jag är med i. Vi genomförde årsmötet, åt en god middag och bowlade. På min bana var vi två som bowlade, och när min med-/motspelare började få ont i handen körde jag en serie när jag spelade hennes slag med höger och mina med vänster. Jag är vänsterhänt, så vänsterarmen borde ha vunnit överlägset, men det var oväntat jämnt. Om jag inte hade prickat in två strike i sista stund så hade högerarmen vunnit. Jag är förstås mycket glad att vänsterarmen vann till slut. Hade ju varit asjobbigt att upptäcka att jag använt fel hand till typ allt i snart 37 år.