Etikettarkiv: Björnrike

Ivar ”Stenmark” Axelsson

En fördel med att börja gå när man är nio månader är att oddsen är hyfsade för att man är stabil nog att kunna stå på ett par skidor innan man fyllt två.

Ivar och jag följde, precis som förra året, med mina föräldrar en vecka till fjällen. Jag och pappa kunde inte motstå att hyra pjäxor och skidor (hjälm har han egen) till Ivar – och vilken kung på skidorna den lilla parveln visade sig vara! Förhoppningen var att han skulle hålla sig upprätt och kunna stå på skidorna vid stillastående, men det gick mycket bättre än så.

Pappa tog sig an uppgiften att åka lift och utför med Ivar med själ och hjärta, och det var snudd på att jag inte lyckades sno åt mig ett par åk med lillprins bus. Men jag klagar inte över att sonen har en entusiastisk morfar – jag fick åka i några aningen mer utmanade backar med min kusin medan pappa och Ivar åkte typ hundra åk i barnbacken.

Det var första åken på evigheter för mig. Om man ska tro dateringen på liftkortet jag hade i fickan på skidbrallorna så var senaste gången jag åkte utför 2009. Hur som helst var det jättekul och jag hade gärna stannat en vecka till – om Jörgen hade anslutit sig till oss. En vecka utan varann är lite för länge egentligen.

IMG_2296

Det finns ursmarta selar att sätta på småttingarna när de är nybörjare på skidor. Pappa hade koll på att det fanns och köpte en när vi (= pappa) hyrde skidor. Hur bra som helst!

Missar

20130218-104806.jpg
Igår eftermiddag tog jag, pappa, min kusin Linnea och Ivar en liten provtur för att se hur det funkade med pulkan. Ivar sov som stock så länge pappa inte stod stilla för länge med pulkan. Pulkan är ganska tung att dra så jag erbjöd mig flera gånger att byta av, men pappa avböjde. Jag tror att det beror på att han vill maxa energiförbrukningen vid varje givet skidåkningstillfälle.

Pappa fick utveckla en ny teknik att åka längdskidor, för han hade fått med sig slalomstavarna, medan längdstavarna stod kvar vid stugan. Fast det var i och för sig inte så mycket åkande – vi gick på skidorna uppför och plogade nerför.

20130218-110119.jpg
Jag hade dumt nog lämnat kameran i stugan. Det var så mulet och grått att det kändes onödigt att ta med den, men när vi hade kommit upp en bit såg vi klar himmel längre bort och ett skimrande eftermiddagsljus utgjorde en fantastisk bakgrund till de snötyngda träden.