Kategoriarkiv: Okategoriserade

Hur gör ensamstående föräldrar egentligen?


Jörgen ska vara bortrest i några dagar så jag och den lilla lockiga ungen får klara oss själva. Det är bara ett par nätter men vållar ändå problem. Ikväll, till exempel, har jag körövning. Som tur är så kan Ivars farfar och en av kusinerna komma hit och vakta medan jag repar. Jag har vetat i en evighet att Jörgen ska åka bort och att jag har körövning, men först i slutet av förra veckan kopplades dessa två bitar av information samman i min hjärna.

Vi har bunkrat upp med mat och sånt innan, för att förenkla så mycket som möjligt, och jag får stå ut med att tappa några timmar på flexkontot, när jag både lämnar och hämtar på förskolan, och att inte hinna med träningen.

Det jag undrar är hur tusan alla ensamstående lyckas rodda detta vecka efter vecka, år ut och år in? Man lär inte hinna med några egna fritidsaktiviteter när barnen är små, om man inte har vänner och familj nära som kan hjälpa till med barnpassning väldigt ofta. Bara att hinna jobba, handla mat och se till att avkomman har hyfsat hela och rena kläder i rätt storlek känns som att det fyller dygnets vakna timmar. Minst.

Alla ensamstående föräldrar som lyckas ens någorlunda med detta jonglerande – jag faller på knä framför er i fullständig ödmjukhet.

Höst = förvaring

Så fort vädret blev kallare började jag googla förvaringslösningar. Hittills har det resulterat i en skohylla att hänga på insidan av en dörr:

IMG_4473-1

…och en tidningshylla till köket:

image

Nu är hallen inte lika kaotisk, och vi har inga tidningshögar liggande här och var i köket. (Jag blir riktigt glad varje gång jag går in i köket nu!)

Dessutom är fas 1 av uppstyrningen av förrådet gjord. Jörgen har byggt nya hyllor för att vi ska kunna få lite bättre ordning på grejerna:

image

Och så har jag lyckats sälja ett par gamla fotpallar och en tv-bänk på blocket. Det är ljuvligt att grejer man inte har plats eller användning för kan komma till nytta hos nån annan. Och det är ljuvligt att rensa ut och ta bort. Denna höst ska gå i harmonins och själslugnets tecken. Namaste.

Vårlängt

Idag blåser det så att man nästan måste hålla i sig när man går ut. Och det har börjat regna som tusan också. Jag hoppades att vädret skulle vara som i måndags, när Jörgen satte upp hängmattan han fick av mig i födelsedagspresent senast han fyllde – soligt och vårigt och skönt. Hängmattan är dimensionerad för att vi ska få plats i den hela familjen, men just idag ser den inte så inbjudande ut. Den står som en spinnaker i blåsten mellan äppelträden.

Gårdsbutik

I förmiddags hade jag ett möte i Trollhättan, och på vägen hem gjorde jag ett snabbt stopp på Jönslanna gård och handlade lite.


Helt underbar ”butik”! Polkabetorna var slut, men en burk honung och en påse gul lök fick följa med hem, efter att jag lagt pengar i kassalådan.

Någon mer än jag som kontrollräknar minst tre gånger när man betalar så där oövervakat? Man vill ju inte råka lägga för lite och plötsligt vara en tjuv.

Båtupptagning och mysdag

Idag har vi tagit upp båten och kört hem den. Tur att det bara är en mil till småbåtshamnen i stan eftersom vi inte kan köra snabbare än sisådär 25 km/h med båtkärran för att den inte ska skaka sönder. Det är något obehagligt med båtar på land, tycker jag. De blir så hemskt höga och har tyngdpunkten alldeles för högt upp. Inget har de att balansera på heller. Som att ställa ett hus med takåsen neråt.

Ivar somnade i bilen på vägen hem och sov gott genom Jörgens och mitt ordnande med att försöka få båtkärran på plats. Återigen förundrades vi över det omöjliga i att backa ett ekipage som är ledat på två ställen. Det gick hur som helst mycket bättre i år än förra året, och det är skönt att det är gjort.

Tack vare att Jörgen bottenmålade båten i våras och att vi (med min bror Anders och hans sambo Karin som oavlönad arbetskraft) vaxade skrovet, så var hon riktigt fin nu. Inte alls i samma behov av en avskrubbning som förra året.

I övrigt har vi inte gjort mycket idag. Vi är lite dävna efter en mycket trevlig fonduekväll hos familjen Nilsson i Söne Mad igår. Jörgen sover middag i soffan och jag och Ivar myser i en fåtölj med en Nicke Nyfiken-bok och – förstås! – Lilla spöket Laban.

100 dagar

För hundra dagar sedan startade jag om mitt bloggande och sedan dess har jag gjort minst ett blogginlägg per dag, i enlighet med Blogg100-utmaningen. Det har inte alltid varit bra inlägg, men många oinspirerade eller stressade dagar har det blivit blogginlägg som jag faktiskt är väldigt nöjd med, och de dagarna skulle jag inte ha bloggat om det inte var för Blogg100.

Jag har också passat på att ta del av nätkursen Bloggskolan. Hjärnorna bakom Bloggskolan är bloggarna Clara Lidström (Underbara Claras värld) och Frida Ramstedt (Trendenser), samt Annakarin Nyberg, som är internetforskare. Jag fick möjlighet att testa Bloggskolan kostnadsfritt i utbyte mot mina åsikter om den. Bland annat innehåller Bloggskolan tips om hur man tar bra foton – matnyttigt om man som jag inte är någon strålande fotograf.

Mycket bloggfokus alltså. Nu när de hundra dagarna är över kommer jag inte skriva de där inläggen som jag skrivit bara för att inte missa en dag, men planen är att skriva flera gånger i veckan. Så no worries – vi hörs snart igen!

Nu är det vår!

Idag har jag tagit årets första cykeltur, så nu är det vår. Skönt va? Jag cyklade till Söne kyrka i soligt vårväder för att sammanstråla med resten av kören och sjunga på en gudstjänst. Enligt appen Många sträckor små är det 3,5 km dit och jag sparade 0,5 kg koldioxid mot att ta bilen. Intressant nog visade det sig vara längre från Söne kyrka och hem, en halv kilometer längre närmare bestämt. Så jag har cyklat 7,5 km idag. Jo.