Kategoriarkiv: Ivar

Fannys chokladbollar

Chokladbollar är ju chokladbollar. Deras uppgift är inte att vara ett nyttigt alternativ till frukostgröten. Chokladbollar är fika. Eller godis. Eller både ock. Men det gör ju inget om de ger lite mer näring per kalori än standardchokladbollen med socker i.

I det här receptet har dadlar fått ersätta socker. Fortfarande godis/fika men lite schysstare mot kroppen. Fanny Roethlisberger har skapat receptet, jag har bara modifierat tillvägagångssättet en liten, liten aning. Fannys blogg är full av goda grejer, och hon skriver kunnigt och engagerat om styrketräning också. Jag gillar den skarpt.

Några chokladbollar på ett glasfat. Under fatet ligger ett handskrivet recept på chokladbollar.

Fannys chokladbollar

8 mjuka dadlar
1,5 dl havregryn
2 msk kakao
2 msk kokosolja
ev 1 msk kaffe
kokosflingor att rulla bollarna i

Kärna ur dadlarna. Mixa dem med kakao och kokosolja (och kaffe). Blanda med havregrynen. Rulla bollar. Rulla bollarna i kokos. Kyl. Ät!

Eventuellt äter man lite under tillverkningen också.

Ivar har chokladbollssmet i ansiktet och slickar av fingrarna.

Snö!

Idag har vi njutit av att äntligen ha så mycket snö att man kan åka snowracer! Jörgen ”pistade” backen med en av (!) våra snöskotrar, och sedan åkte Ivar många gånger. Både jag och Jörgen fick åka med några gånger var.

Ivar åker snowracer och vinkar

Grannsonen kom med traktorn för att ploga den här vägen som vi gjort pulkabacke av. När jag sa det till Ivar rynkade han pannan och sa ”vilken rackare!”. Men, vi hade sån tur att grannsonen tyckte att det var viktigare att Ivar fick fortsätta åka snowracer än att grannen ovanför backen kommer upp med sin bil. (Nej då, det är ingen fara, hon kommer att klara backen fint, det lutar knappt nåt här på schlätta.)

Ivar åker snowracer

Efter det tog vi en kort snöskotertur, och Ivar fick ett långvarigt sammanbrott, som startade när vi vände hemåt, och som gjorde att jag gick in och vilade mig en stund. Sedan var det glada miner igen på både barnet och mamman när det var dags att grilla korv.

Jag håller alla tummar för att vi får ha vinter ett tag nu. Det är så himla trist med lera, mörker och regn.

Pappa läsa!

Ivar har alltid varit mer mammig än pappig, vilket inte är så konstigt eftersom jag varit hemma mer med honom. Igår kväll när när det var läggdags frågade jag honom vilka sagor vi skulle läsa. Döm om min förvåning när han svarar ”pappa läsa!” och sträcker ut armarna mot Jörgen.  Det är första gången det händer. Jag har fått konkurrens om förstaplatsen! Är det inte underbart? Det firar vi med ett foto från april, när Ivar fyllde två.

Ivar blåser ut ljus

Medan jag satt och filosoferade (zoomade ut) i soffan somnade både Ivar och Jörgen. Oklart vem som somnade först, men fort gick det.

Lilla trädgårdsmästaren

Idag har jag och Ivar rensat bort fallfrukt från gräsmattan.


Dagens outfit: mössa och stövlar inhandlade på Oxhälja, en grön jacka som jag loppishandlade förra hösten och som han börjat använda precis just idag, och ett par mjukisbrallor med trolldegsfläckar. Byxorna är begagnade, men fläckarna är nya.


Han lastade sin lilla skottkärra full och följde med och tippade äpplena. En gång i alla fall. Sedan ledsnade han och lekte att gungan i stora trädet var en båt.

Bengtsson höll oss sällskap på hög höjd.

Mors dag-fika


Idag har jag fått en puss, ett grattis och blivit bjuden på fika av Ivar. Om man nöjer sig med att äta med ögonen så är det här något av det finaste fika man kan få, tycker jag.

Tårtan har förstås gräddats i brio-ugnen, och när den är klar och ska tas ut är det mycket viktigt att grillvanten är på plats på handen. Alla får mjölk i kaffet, vare sig de vill eller ej, och värden väljer vad på kakfatet som passar bäst till varje gäst. Det är ett kafferep, ingen demokrati.

Sjuktransport

I onsdags när Jörgen var hemma med lilla sjuklingen gjorde Jörgen en liten vagn av en kartong, ett nyckelband och en platta med hjul som han gjorde i vintras att ställa en av skoterns medar på. Ivar satte på sig mössan, stövlarna och satte sig i lådan.

Jag fick den där bedrövliga förkylningen med lite fördröjning, så jag har legat däckad sedan i fredags. Jag dopade mig med ipren för att orka med att fira svärföräldrarnas 50-åriga (!) bröllopsdag med middag på Högkullen på Kinnekulle i lördags eftermiddag, men western-festen på kvällen fick jag hoppa över. Jag som hade köpt mig en cowboy-hatt och allt. Nu börjar jag återvända till livet igen.

VAB

Idag har Ivar och jag hängt runt här hemma. Han är sjuk. Igen. Feber, kopiösa mängder snor och en hosta som får den lilla kroppen att rista. Han har förkylningsastma, vilket gör att han får bedrövlig hosta så fort han blir det minsta sjuk, och när han blir ordentligt sjuk blir hostan förskräcklig trots att vi ökar medicinintaget. Imorse var han nästan feberfri och ganska spexig, men det var viktigare att köra traktor än att äta frukost.






Ivars feber har ökat igen så han får stanna hemma imorgon med, tillsammans med Jörgen. Jag och Jörgen är lite halvrisiga men vi håller tummarna hårt för att vi ska slippa feber.

Rymling

Igår när jag hämtade Ivar på förskolan berättade personalen att de varit på lekplatsen under dagen, och att Ivar är ett av de barn de måste hålla ögonen extra mycket på för att inte tappa bort. Jag blev inte precis förvånad. Han har varit intresserad av att utforska sin omgivning så länge han har kunnat förflytta sig, och nu har han blivit så snabb att det räcker med att titta bort ett ögonblick för att förlora honom ur sikte.

I helgen drog han iväg rakt ut i åkern för att han såg grannens traktor och ville gå till den. På lördagen hann Jörgen stoppa honom, men på söndagen hade han korsat åkern innan jag upptäckte vart han tagit vägen. Då hakade katterna på också, som de gärna gör. Han följer dem och de följer honom, och ingen av dem tar initiativ till att vända hemåt. När jag hann fram var Ivar arg och ledsen för att sonen på granngården ville sätta honom i bilen och köra hem honom. Tur att det finns folk som täcker upp när man brister i uppmärksamhet.

Traktorer är nog det allra bästa Ivar vet. I lördags stack han inte bara ut i åkern, utan sprang också grusvägen bortåt, för att ta sig till en annan granne där han vet att det står en traktor i ladan. Minne som en elefant, motivationen på topp och ben som går som trumpinnar. Tur att vi bor som vi gör.

Ivar springer ifrån mig på grusvägen. Han är på väg mot en granne längre bort som har en traktor.

Efter ett stopp hos närmsta grannen fortsatte han uppför backen, nerför backen och bort till traktorn. En lång promenad för korta ben.

Att diska utan diskmedel

Första gången Ivar diskade (d.v.s. lekte med några köksgeråd i vatten i diskhon) så gjorde jag misstaget att ha i lite diskmedel. Jag tänkte att han skulle gilla bubblorna. Det gjorde han. Det jag inte tänkte på:

Ivar dricker diskvatten ur ett decilitermått.

Ni kan vara lugna, jag stod inte och fotade medan barnet drack sig otörstig på Yes. Jag har lärt mig att när Ivar diskar så är det bara rent kranvatten som gäller.

Allt vatten är lika gott. Badvatten, diskvatten, dricksvatten, bubbelvatten – spelar ingen roll!

Det är förstås extra gott när mamman rynkar på näsan åt tilltaget.