Kategoriarkiv: Hemmanet

Snö!

Idag har vi njutit av att äntligen ha så mycket snö att man kan åka snowracer! Jörgen ”pistade” backen med en av (!) våra snöskotrar, och sedan åkte Ivar många gånger. Både jag och Jörgen fick åka med några gånger var.

Ivar åker snowracer och vinkar

Grannsonen kom med traktorn för att ploga den här vägen som vi gjort pulkabacke av. När jag sa det till Ivar rynkade han pannan och sa ”vilken rackare!”. Men, vi hade sån tur att grannsonen tyckte att det var viktigare att Ivar fick fortsätta åka snowracer än att grannen ovanför backen kommer upp med sin bil. (Nej då, det är ingen fara, hon kommer att klara backen fint, det lutar knappt nåt här på schlätta.)

Ivar åker snowracer

Efter det tog vi en kort snöskotertur, och Ivar fick ett långvarigt sammanbrott, som startade när vi vände hemåt, och som gjorde att jag gick in och vilade mig en stund. Sedan var det glada miner igen på både barnet och mamman när det var dags att grilla korv.

Jag håller alla tummar för att vi får ha vinter ett tag nu. Det är så himla trist med lera, mörker och regn.

Höst = förvaring

Så fort vädret blev kallare började jag googla förvaringslösningar. Hittills har det resulterat i en skohylla att hänga på insidan av en dörr:

IMG_4473-1

…och en tidningshylla till köket:

image

Nu är hallen inte lika kaotisk, och vi har inga tidningshögar liggande här och var i köket. (Jag blir riktigt glad varje gång jag går in i köket nu!)

Dessutom är fas 1 av uppstyrningen av förrådet gjord. Jörgen har byggt nya hyllor för att vi ska kunna få lite bättre ordning på grejerna:

image

Och så har jag lyckats sälja ett par gamla fotpallar och en tv-bänk på blocket. Det är ljuvligt att grejer man inte har plats eller användning för kan komma till nytta hos nån annan. Och det är ljuvligt att rensa ut och ta bort. Denna höst ska gå i harmonins och själslugnets tecken. Namaste.

Kattungelängtan

Jörgen pratar ibland om att vi borde skaffa en katt till. Alltid under förespeglingen att det är för Blixtens och Bengtssons skull, för att de skulle bli så glada. Och det skulle de säkert, men jag tror kanske inte helt på att det är det egentliga skälet. Fast det är lätt att bli sugen på en pälsig liten kompis till, särskilt om man kollar på gamla bilder.

Bengtsson sitter på julgransmattan. Det är julen 2011 och kissarna är två månader gamla.

Bengtsson sitter på julgransmattan. Det är julen 2011 och kissarna är två månader gamla.

Så här sov de alltid i början. Hoprullade med varandra i sin korg bredvid kakelugnen. Nu för tiden fyller en av dem upp hela korgen själv.

 

Nygamla fåtöljer

Jag har spanat efter ett par fåtöljer till vardagsrummet hur länge som helst, och nu har jag hittat dem. I torsdags köpte jag två fåtöljer på blocket för 300 kr styck, så nu är samlingen runt pelarbordet komplett. Fast de saknar en matta att stå på, den spaningen fortgår.

Tyget verkar vara original, och är i fint skick utan fläckar och skador, och det är bra stuns i sitsen. Kan ni se framför er vad trevligt det blir att sitta runt det här bordet och spela TP? Men vi får dra lott om vem som ska sitta i fåtöljen som man ser lite av nere till vänster på bilden, för den är faktiskt inte särskilt skön. Deal?

Att göra en höna av en fjäder

…eller en hallrenovering av ett frysinköp. I vårt kök finns det bara kyl, ingen frys. Den gamla, bruna frysen vi har står i en oisolerad farstu. Eftersom frysen har börjat bli lite opålitlig, så där att brödet ibland känns lite mjukt i kanterna när man tar ut det, så bestämde vi oss för att skaffa en ny. Men en ny frys kan ju inte stå i minusgrader så vi tänkte att vi offrar städskåpet i den lilla hallen mellan köket och toaletten. Och där var cirkusen igång. För städskåpet stod förstås inte löst, så att det bara var att plocka bort.

Före renoveringen.

Apropå brunt. Tapeterna är mörkbruna. Intressant färgval för ett litet rum helt utan eget ljusinsläpp. Taket är mörknad granpanel, som krävde inte mindre än fyra lager med penseln. Om jag inte var impad av Jörgens insats med kökstaket tidigare, så blev jag det verkligen efter detta. Fyra kvadratmeter tak är fullt tillräckligt för att man ska ledsna på uppgiften.

Ivar var förstås med och hjälpte till när jag rev garderoben.

Efter att vi rivit garderoben, målat tak, element och dörrfoder, satt upp gipsskivor och spacklat och slipat och spacklat och slipat, så kom vi äntligen till de lager som faktiskt syns. Jörgen och pappa tapetserade, och det var inte det enklaste i ett snett och vint litet rum med en dörr på varje vägg. Tror att det var på två ställen som det gick att sätta hela våder utan att skära i dem. Golvet blev ett linoluemgolv i vitt och brunt. Nu är till och med listerna på plats.

Städskåpet stod i det här hörnet förut, nu ska frysen stå där.

Sett från andra hållet. Fotot är taget inifrån toaletten. T.h. om toadörren har vi frysen. Dörren med fönster i går ut till den oisolerade farstun.

Nu är frysen på plats!

Nu är frysen på plats!

Nu är det typ klart. Vi behöver måla om tre av de fyra dörrarna också. Och fixa en tröskel mot köket. Och sätta upp en hylla för hushållspapper, servetter, lampor, kökshanddukar och annat som är bra att ha nära till hands. Och sätta upp plastpåsehållarna bakom köksdörren. Och sätta upp ett par krokar för förkläden.

Kök 2.0

Medan jag och Ivar roade oss i snön i Björnrike, var Jörgen hemma och förberedde uppdatering av köket. Vi tror att köket gjordes runt 1979-80, samtidigt som huset byggdes ut, och åren märktes. Skåpluckorna var sunkiga och svåra att få rena och lådorna behövde man lyfta sista biten när man sköt in dem för att de inte skulle krocka med fronten på lådan under.

No more, I tell you. När vi kom hem från fjällen hade Jörgen och Roger, som driver Vinninga Snickeri (och som också hjälpte oss med våra snygga hyllor till vardagsrummet) bytt ut alla luckor och lådor.

IMG_2326

Dessutom fick vi stora lådor på en del ställen där det förut varit skåp, till exempel skafferiet, som syns på bilden nedan.

IMG_2335

När vi flyttade in målade Jörgen den lackade granpanelen i taket vit, målade om elementet och en del av snickerierna (när jag inte var hemma så att Ivarfostret inte skulle bli förgiftat) och sedan tapetserade vi om. I själva köksdelen satte Jörgen nytt kakel – jag var höggravid och hade konstant bortdomnade händer så jag gjorde inte mycket – och så bytte vi ut knopparna på luckor och lådor. Och allt det var ju jättebra, men nu alltså – vilket kök! Jag njuter varje gång jag öppnar en låda eller bara kommer in i köket och ser härligheten!

IMG_2341

Innan alla luckor byttes så tyckte jag att skåpstommarna också kändes slitna och sunkiga, men nu tycker jag inte alls det. Nu känns skåp och lådor fräscha och funktionella och redo att ta sig an en massa årtionden!

Men renoveringsspiralen, ni vet… Nu vill vi byta till hel diskbänk och perstorpsbänkskiva och flytta diskmaskinen så att vi kan ha diskhoarna längre till höger.

Skitsmart

Ibland hittar jag grejer som är så smarta att jag skulle vilja dela ut ett Nobelpris. Ett exempel – toasitsen med en normalstor ring, och en liten för småttingar. Den lilla sitter ihop med locket med magnet så för en vuxen användare märks det inte ens att det är en specialsits.


Pallen på bilden är också smart. Tre delar i olika höjd som kan kombineras efter behov. Använder man bara den nedersta delen t ex så kan man snäppa fast de andra inuti den, så att de inte dräller runt och är ivägen.

Sjukstuga


Idag kör jag vab-premiär. Natten till igår hade Ivar närmare 40 graders feber men jag drog vinstlotten och fick åka till jobbet eftersom jag hade trumfkortet Viktigt Möte på hand. Idag var det alltså min tur, i rättvisans namn.

Ivar är på bättringsvägen så imorgon blir det dagis igen, men det är väl snart klippt igen. Jörgen har hunnit med att vabba två gånger, och vi har båda varit hemma från jobbet på grund av att vi själva varit sjuka. Känns som att Ivar knappt har varit på dagis sedan inskolningen. Detta är tredje gången på en månad han är sjuk.

Vi sitter i soffan och läser om Pettson och tittar på jag-vet-inte-hur-många avsnitt av Lilla spöket Laban. Han säger ”Laban Laban Laban” tills jag har plockat fram iPaden och kört igång ett avsnitt. När han vill att vi ska läsa Pannkakstårtan säger han ”tårta” och när jag frågar var tårtan är så pekar han på gubben Pettson.

Medan vi myser i soffan jobbar killarna från Söne rör med bergvärmeinstallationen och drar om rören i före detta pannrummet, som nu ska bli tvättstuga.

Tripp trapp

Ivar fick en Blocket-fyndad Tripp trapp för en vecka sedan. Jag hittade den, mamma och pappa hämtade den i Filsbäck när de var på väg hit och sedan fick jag inte betala pappa för den – tackar, tackar!

Tripp trapp-stolarna är klättervänliga, och det är förstås inte av en slump, men det är inte enbart av godo när man har en klättertokig och dödsföraktande ettåring.

Bygeln fick vi plocka bort direkt eftersom den gjorde klättrandet onödigt farligt, men å andra sidan blev det då väldigt lätt för den lille marodören att klättra upp på bordet. Så här såg det ut hos oss förut idag:

Ivars barnstol står på köksbordet.
Han klättrar överallt, på allt och blir fullkomligt rasande när vi hejdar hans framfart.

Först funkade det att ställa barnstolen tätt mot bordet, men efter några dagar lärde han sig att dra ut den och sedan klättra upp. Idag ledsnade jag och ställde upp stolen på bordet, ackompanjerad av illvrål från lillen. Ungefär en kvart efter det lyckades han för första gången klättra upp på en av våra köksstolar och tog sig upp på bordet den vägen.

Nästa vecka börjar Jörgens semester. Jag längtar så att jag kan dö.

Gungor, studenter och kort

I det största äppelträdet hänger numera inte bara en, utan två, gungor.


Bildäcksgungan hängde Jörgen upp idag och Ivar testade den. Första gången han gungar annat än bebisgunga! Den hänger väldigt lågt så han lyckades faktiskt klättra i den för egen maskin. Ur var svårare.

Imorgon är det studentmottagning för Ivars äldsta kusin, Aron, så jag har just fixat ett gratulationskort på trycksakstorget. Jag gillar verkligen trycksakstorget. Om man har en hyfsad färgskrivare hemma och inte låter lagret av lite tjockare A4-papper sina, så behöver man aldrig mer komma ihåg att köpa grattiskort. Man designar sitt kort och får en pdf för utskrift. Det kostar lite tid, lite bläck och ett papper – bra grej! Editorn lämnar dock mycket i övrigt att önska, så man kan behöva ladda med en extra dos tålamod.

Mina killar ligger och sover, och skrivaren väsnas en del, så jag väntar till imorgon med att skriva ut kortet. Jag ska kolla om katterna vill komma in och sedan är det godnatt för mig med.