Tack och hej, 2015!

Två frankerade och poststämplade kuvert. På det översta står Karins namn och adress.

Dagen före nyårsafton fick jag och Jörgen brev från oss själva. Brev vi skrev på nyårsafton 2014. Det var en del av nyårsfirandet på Tjällmo gästgiveri – att skriva ett brev till sig själv som om 2015 hade gått, med fokus på positiva saker som ”hänt” under året. Firandet där var för övrigt så himla gott och trevligt – jag kan verkligen rekommendera ett besök. Och det var så himla kul också, tack vare att vi hamnade vid så jäkla trevliga människor vid den su-huper-smaskiga femrättersmiddagen.

Hur som helst, så här skrev jag:

Hej Karin + 1 år!

Jag hoppas att du har en liten Alma, för det är vad jag önskar mest av allt för 2015. Om Alma inte finns önskar jag mest av allt att Ivar är frisk, att Jörgen och jag är bästa paret i världshistorien. Och att jag har lärt mig Monty Python-fyllevisan om filosoferna utantill.

Puss & kram från ditt gamla jag

Tänk att jag fick det jag önskade mig mest! Tänk att man kan få ha det så bra!

(Ursäkta gryniga bilder, det var tydligen dåliga ljusförhållanden under stora delar av 2015 :D)

Karin står hemma i köket i turkost linne och i övrigt svarta kläder. Gravidmagen börjar bli ganska stor.

Graviditet är ingen picknick. Precis som förra gången fick jag karpaltunnelsyndrom och fick hålla mig borta från datorskrivande (passar inte toppen med mitt jobb…) och att sticka och ja typ allt. Tur att en graviditet inte varar för evigt. Bilden är tagen på min födelsedag, som jag firade med alkoholfri cider.

En bricka med en mugg kaffe, en mugg varm choklad, två glas på fot med äppeljos, ett fat med smörgåsar. Brickan pryds med en liten flaggstång med svenska flaggan hissad i trä.

Första bilden efter Almas födelse. Vi fick fika utan henne. Hon kom direkt till neonatal och jag fick träffa henne sisådär 3,5 timme efter förlossningen.

Alma sover under en babyfilt med djur på.

Alma. Detta lilla mirakel. Akrobaten som var uppe och låg på tvären i magen senast någon vecka innan förlossningen, som fortfarande var fullt rörlig när förlossningen hade startat, och som (förstås) inte hade vridit sig rätt, så att hon fastnade på väg ut.

Ivar har Alma i famnen. Jörgen hjälper till att stötta upp Almas huvud.

Ivar träffar Alma för första gången. Det är i mitt och Almas rum på neonatal i Skövde.

Alma sover under ett randigt täcke.

Äntligen hemma! Alma sover i vår nya, breda säng, där hela familjen får plats.

Tack 2015 – du var jobbig och jag är glad att du inte kommer tillbaka, men du gav oss det bästa man kan tänka sig. Ett friskt, fantastiskt barn.

(Och ja, jag lärde mig Bruce’s philosopher song utantill, och sjöng den på julbordet hos mamma och pappa på juldagen.)

En reaktion på “Tack och hej, 2015!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *