månadsarkiv: september 2014

Lilla trädgårdsmästaren

Idag har jag och Ivar rensat bort fallfrukt från gräsmattan.


Dagens outfit: mössa och stövlar inhandlade på Oxhälja, en grön jacka som jag loppishandlade förra hösten och som han börjat använda precis just idag, och ett par mjukisbrallor med trolldegsfläckar. Byxorna är begagnade, men fläckarna är nya.


Han lastade sin lilla skottkärra full och följde med och tippade äpplena. En gång i alla fall. Sedan ledsnade han och lekte att gungan i stora trädet var en båt.

Bengtsson höll oss sällskap på hög höjd.

Hur gör ensamstående föräldrar egentligen?


Jörgen ska vara bortrest i några dagar så jag och den lilla lockiga ungen får klara oss själva. Det är bara ett par nätter men vållar ändå problem. Ikväll, till exempel, har jag körövning. Som tur är så kan Ivars farfar och en av kusinerna komma hit och vakta medan jag repar. Jag har vetat i en evighet att Jörgen ska åka bort och att jag har körövning, men först i slutet av förra veckan kopplades dessa två bitar av information samman i min hjärna.

Vi har bunkrat upp med mat och sånt innan, för att förenkla så mycket som möjligt, och jag får stå ut med att tappa några timmar på flexkontot, när jag både lämnar och hämtar på förskolan, och att inte hinna med träningen.

Det jag undrar är hur tusan alla ensamstående lyckas rodda detta vecka efter vecka, år ut och år in? Man lär inte hinna med några egna fritidsaktiviteter när barnen är små, om man inte har vänner och familj nära som kan hjälpa till med barnpassning väldigt ofta. Bara att hinna jobba, handla mat och se till att avkomman har hyfsat hela och rena kläder i rätt storlek känns som att det fyller dygnets vakna timmar. Minst.

Alla ensamstående föräldrar som lyckas ens någorlunda med detta jonglerande – jag faller på knä framför er i fullständig ödmjukhet.