månadsarkiv: april 2014

Vårlängt

Idag blåser det så att man nästan måste hålla i sig när man går ut. Och det har börjat regna som tusan också. Jag hoppades att vädret skulle vara som i måndags, när Jörgen satte upp hängmattan han fick av mig i födelsedagspresent senast han fyllde – soligt och vårigt och skönt. Hängmattan är dimensionerad för att vi ska få plats i den hela familjen, men just idag ser den inte så inbjudande ut. Den står som en spinnaker i blåsten mellan äppelträden.

Veterinärbesöket

När Bengtsson vägdes när han hade blivit påkörd i somras och en månad efter olyckan så vägde han 3,7 kg båda gångerna. Nu vägde han 3,1. Veterinären såg också att han är lite stel i gången. Hon föreslog att vi testar smärtstillande i 10 dagar och sedan utvärderar, samt att vi kör en avmaskningskur. Hon trodde inte att avmagringen berodde på mask egentligen, eftersom pälsen är fin på honom, men det är väl en sådan där universalgrej man alltid testar.

Vi tänker som så att vi börjar med smärtlindringen, för vi är rätt övertygade om att han har ont, och så får vi se sedan. Förhoppningsvis har han landat lite illa och kan bli bättre. Får han tillbaka aptiten och blir glad igen när han får smärtstillande så kan det hända att vi får fortsätta ge honom det länge, eller för alltid. Om det inte hjälper med smärtstillande så provar vi avmaskning. Blodprover för att se om han är sjuk på något annat sätt är en annan potentiell väg. Det var inget snack alls om avlivning i alla fall. Jag är lättad.

Oro

I somras blev vår lilla Bengtsson påkörd och vi trodde att vi skulle behöva avliva honom. Hans bäcken hade brutits på flera ställen, fick jag se när han röntgades. Men katter har läkkött utan dess like och han blev förvånansvärt snabbt återställd. Började klättra i träd igen till och med. Veterinären sa att det fanns ett litet litet mellanrum i ena höftleden, vilket innebär att han förr eller senare kommer att få problem med artros. När och hur stora problem vet man inte, det kan vara allt från att han undviker vissa rörelser för att de gör ont, till att han behöver medicin, till att vi behöver avliva honom.

Senaste veckorna har vi märkt att han inte har varit sig lik. Han har alltid varit ganska tunn, men nu har han smalnat av ännu mer och han verkar liksom inte glad. I helgen såg det ut som att han hade börjat halta lite också, så idag ringde jag veterinären. Jag ska dit klockan tre med honom. Håll tummarna!

Sjuktransport

I onsdags när Jörgen var hemma med lilla sjuklingen gjorde Jörgen en liten vagn av en kartong, ett nyckelband och en platta med hjul som han gjorde i vintras att ställa en av skoterns medar på. Ivar satte på sig mössan, stövlarna och satte sig i lådan.

Jag fick den där bedrövliga förkylningen med lite fördröjning, så jag har legat däckad sedan i fredags. Jag dopade mig med ipren för att orka med att fira svärföräldrarnas 50-åriga (!) bröllopsdag med middag på Högkullen på Kinnekulle i lördags eftermiddag, men western-festen på kvällen fick jag hoppa över. Jag som hade köpt mig en cowboy-hatt och allt. Nu börjar jag återvända till livet igen.