Båtsemester

Ja, jag vet att semestern är slut sedan länge, men jag måste visa lite bilder ändå, medan regnet strilar ner utanför fönstret.

Sista veckan på Jörgens semester tuffade vi ut i båten med sikte på Åmål. Eller egentligen var siktet inställt lite bredvid Åmål, där vänner som jag pluggade med i Linköping köpt sig ett sommarställe vid vattnet.

Väderprognosen hade först lovat regn i mängder, så vi hade tänkt ta bilen istället för båten, men ovädret måste ha ändrat bana eller mattats för plötsligt såg det ut att bli fint båtåkarväder, och fint båtåkarväder ska inte förslösas.

Vår gamla snipa är ingen fartvidunder precis och vi gav oss iväg ganska sent, så det var lite oklart hur långt vi skulle hinna under denna första etapp, innan nattmörkret föll. Vi började med att styra mot Megrunden och tänkte att vi kunde ankra där över natten. Sjön var spegelblank och det skulle inte börja blåsa under natten heller.

Vid Megrunden var det otroligt vackert. Den nedgående solen färgade himlen och vattnet i varma nyanser av rosa och orange, och gjorde fyren till en skarp, svart siluett.

Megrundens fyr i solnedgång.

När vi hade kommit så långt så bestämde vi oss för att fortsätta över till Dalslandssidan. Sjökortet och en bok vi fått av min pappa om bra ställen i Vänern hjälpte oss att välja Vingens hamn som mål. Boken heter Vänern och Vättern med Göta Älv, Trollhätte kanal och Göta kanal – din guide till skärgårdens öar, gäst- och naturhamnar och är skriven av Angelica Parling-Lindström. Rekommenderas varmt! Den är vår bibel från och med denna båtsemester.

När vi kom fram var det mörkt och viss förvirring och oro uppstod när Jörgen lyste på första pricken i farleden in till Vingens hamn. Den skulle vara grön enligt sjökortet men reflekterade rött. Efter att ha stannat och dubbelkollat sjökort, plotter och bok och sedan kollat en gång till vågade vi tuffa framåt i sakta mak. Det visade sig efteråt att farleden hade motsatt riktning i verkligheten jämfört med sjökortet. Ibland är det faktiskt fel i facit!

Vi la till vid Trollön, som visade sig ha en finfin brygga. I vår bibel kunde vi läsa att det i början av 1900-talet bröts kvarts på Trollön, kvarts som sedan fraktats över Vänern, till Otterbäcken, i segelskutor. Om man ser Trollön på en karta så ser det ut som någon tagit en tårtbit av ön. Det är resultatet av kvartsbrytningen. När vi utforskade ön dagen efter gick vi uppe längs kanten av kvartsbrottet. Brottet ser ut som en ravin och det är riktigt högt från berget ner till botten. Jag som har lite svårt med höjder såg förstås framför mig hur jag snubblade och föll.

Ran ligger förtöjd vid Trollön.

Ran ligger förtöjd vid Trollön.

Efter den lilla turen på Trollön tuffade vi vidare till Åmål. En kompis till Jörgen driver den stora restaurangen och nattklubben som ligger i hamnen, så där intog vi middagen. Efter en natt i gästhamnen och påfyllning av förnödenheter, diesel och färskvatten åkte vi vidare mot vårt egentliga mål – Fridas och Peters sommarställe utanför Åmål.

Det blåste ganska kraftigt, så på den korta biten från Åmål hann jag bli ordentligt sjösjuk. Ordentligt. Så ordentligt att jag fick hänga mig ut över relingen och kräkas. Det är fascinerande hur fort kraftigt illamående suger all livslust ur en – efter fem minuter längtar man efter döden.

Tack vare att Peter var ute och rekade stenar och grund i förväg i en jolle, kunde vi ta oss in i en skyddad liten badvik. Vi hade väl en decimeter tillgodo till grunden på var sida om båten när vi gick in i viken, så det hade inte gått utan guidning.

Ran förtöjd med två ankare på en knapp meters djup.

Ran förtöjd med två ankare på en knapp meters djup.

Eftersom Ran låg en bit från land, så tog vi oss från och till båten i en jolle, stakande med en åra som gondoljärer. Fast kanske inte lika tjusigt.

Fridas och Peters sommarställe vid Vänern.

Fridas och Peters sommarställe vid Vänern.

Det är ett fantastiskt fint ställe de har hittat! Huset på bilden såg inte ut så när de köpte stället, då var det två separata små stugor som hade sovrum med små fönster mot sjön och allrum mot skogen. Hade varit intressant att höra hur diskussionerna gick när dåvarande ägarna bestämde sig för den lösningen… Hur som helst, det finns både perfekta badklippor och en liten sandstrand där småttingarna kan bada, och i skogen finns det bär och säkert en massa svamp. Underbart ställe, helt enkelt!

Inne i huset kommer det bli fint som snus när de är klara, med mysgrejer som vedspis i köket och kamin i allrummet.

Ivar fick sova i stugan tills det var dags för oss att staka ut till båten för natten.

Ivar badar i den lilla viken.

På vägen hem testade vi ännu ett tips från boken – Vedviken. På vägen dit passerade vi Vingens hamn och där var det 5-6 båtar, och när vi kom till Vedviken var vi ensamma. Känns som att vi prickade rätt med våra övernattningar.

Ivar äter lunch.

Ivar äter lunch i sittbrunnen.

Det var en riktigt härlig båtsemester! Det var roligt att träffa Frida, Peter och barnen, och det kändes nästan löjligt idylliskt att vi tog oss till deras sommarställe med båt. De håller på att rusta upp och bygga om och har inte något kök än, så jag och Jörgen bjöd på middag. Vädret skötte sig också väldigt bra, och vi grillade, badade och hade det allmänt förträffligt, både hos Frida och Peter och under resten av turen.

Inte en enda natt av de vi var ute under semestern behövde vi gå upp och ankra om eller byta förtöjningsplats för att vinden vridit eller ökat, till skillnad från tidigare år, och vi har hittat toppenställen att hålla till på. Dalslandskusten har seglat upp som en klar favorit för kommande års semestrar. All in all, en guldsemester!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *