månadsarkiv: augusti 2013

Båtsemester

Ja, jag vet att semestern är slut sedan länge, men jag måste visa lite bilder ändå, medan regnet strilar ner utanför fönstret.

Sista veckan på Jörgens semester tuffade vi ut i båten med sikte på Åmål. Eller egentligen var siktet inställt lite bredvid Åmål, där vänner som jag pluggade med i Linköping köpt sig ett sommarställe vid vattnet.

Väderprognosen hade först lovat regn i mängder, så vi hade tänkt ta bilen istället för båten, men ovädret måste ha ändrat bana eller mattats för plötsligt såg det ut att bli fint båtåkarväder, och fint båtåkarväder ska inte förslösas.

Vår gamla snipa är ingen fartvidunder precis och vi gav oss iväg ganska sent, så det var lite oklart hur långt vi skulle hinna under denna första etapp, innan nattmörkret föll. Vi började med att styra mot Megrunden och tänkte att vi kunde ankra där över natten. Sjön var spegelblank och det skulle inte börja blåsa under natten heller.

Vid Megrunden var det otroligt vackert. Den nedgående solen färgade himlen och vattnet i varma nyanser av rosa och orange, och gjorde fyren till en skarp, svart siluett.

Megrundens fyr i solnedgång.

När vi hade kommit så långt så bestämde vi oss för att fortsätta över till Dalslandssidan. Sjökortet och en bok vi fått av min pappa om bra ställen i Vänern hjälpte oss att välja Vingens hamn som mål. Boken heter Vänern och Vättern med Göta Älv, Trollhätte kanal och Göta kanal – din guide till skärgårdens öar, gäst- och naturhamnar och är skriven av Angelica Parling-Lindström. Rekommenderas varmt! Den är vår bibel från och med denna båtsemester.

När vi kom fram var det mörkt och viss förvirring och oro uppstod när Jörgen lyste på första pricken i farleden in till Vingens hamn. Den skulle vara grön enligt sjökortet men reflekterade rött. Efter att ha stannat och dubbelkollat sjökort, plotter och bok och sedan kollat en gång till vågade vi tuffa framåt i sakta mak. Det visade sig efteråt att farleden hade motsatt riktning i verkligheten jämfört med sjökortet. Ibland är det faktiskt fel i facit!

Vi la till vid Trollön, som visade sig ha en finfin brygga. I vår bibel kunde vi läsa att det i början av 1900-talet bröts kvarts på Trollön, kvarts som sedan fraktats över Vänern, till Otterbäcken, i segelskutor. Om man ser Trollön på en karta så ser det ut som någon tagit en tårtbit av ön. Det är resultatet av kvartsbrytningen. När vi utforskade ön dagen efter gick vi uppe längs kanten av kvartsbrottet. Brottet ser ut som en ravin och det är riktigt högt från berget ner till botten. Jag som har lite svårt med höjder såg förstås framför mig hur jag snubblade och föll.

Ran ligger förtöjd vid Trollön.

Ran ligger förtöjd vid Trollön.

Efter den lilla turen på Trollön tuffade vi vidare till Åmål. En kompis till Jörgen driver den stora restaurangen och nattklubben som ligger i hamnen, så där intog vi middagen. Efter en natt i gästhamnen och påfyllning av förnödenheter, diesel och färskvatten åkte vi vidare mot vårt egentliga mål – Fridas och Peters sommarställe utanför Åmål.

Det blåste ganska kraftigt, så på den korta biten från Åmål hann jag bli ordentligt sjösjuk. Ordentligt. Så ordentligt att jag fick hänga mig ut över relingen och kräkas. Det är fascinerande hur fort kraftigt illamående suger all livslust ur en – efter fem minuter längtar man efter döden.

Tack vare att Peter var ute och rekade stenar och grund i förväg i en jolle, kunde vi ta oss in i en skyddad liten badvik. Vi hade väl en decimeter tillgodo till grunden på var sida om båten när vi gick in i viken, så det hade inte gått utan guidning.

Ran förtöjd med två ankare på en knapp meters djup.

Ran förtöjd med två ankare på en knapp meters djup.

Eftersom Ran låg en bit från land, så tog vi oss från och till båten i en jolle, stakande med en åra som gondoljärer. Fast kanske inte lika tjusigt.

Fridas och Peters sommarställe vid Vänern.

Fridas och Peters sommarställe vid Vänern.

Det är ett fantastiskt fint ställe de har hittat! Huset på bilden såg inte ut så när de köpte stället, då var det två separata små stugor som hade sovrum med små fönster mot sjön och allrum mot skogen. Hade varit intressant att höra hur diskussionerna gick när dåvarande ägarna bestämde sig för den lösningen… Hur som helst, det finns både perfekta badklippor och en liten sandstrand där småttingarna kan bada, och i skogen finns det bär och säkert en massa svamp. Underbart ställe, helt enkelt!

Inne i huset kommer det bli fint som snus när de är klara, med mysgrejer som vedspis i köket och kamin i allrummet.

Ivar fick sova i stugan tills det var dags för oss att staka ut till båten för natten.

Ivar badar i den lilla viken.

På vägen hem testade vi ännu ett tips från boken – Vedviken. På vägen dit passerade vi Vingens hamn och där var det 5-6 båtar, och när vi kom till Vedviken var vi ensamma. Känns som att vi prickade rätt med våra övernattningar.

Ivar äter lunch.

Ivar äter lunch i sittbrunnen.

Det var en riktigt härlig båtsemester! Det var roligt att träffa Frida, Peter och barnen, och det kändes nästan löjligt idylliskt att vi tog oss till deras sommarställe med båt. De håller på att rusta upp och bygga om och har inte något kök än, så jag och Jörgen bjöd på middag. Vädret skötte sig också väldigt bra, och vi grillade, badade och hade det allmänt förträffligt, både hos Frida och Peter och under resten av turen.

Inte en enda natt av de vi var ute under semestern behövde vi gå upp och ankra om eller byta förtöjningsplats för att vinden vridit eller ökat, till skillnad från tidigare år, och vi har hittat toppenställen att hålla till på. Dalslandskusten har seglat upp som en klar favorit för kommande års semestrar. All in all, en guldsemester!

Med förhoppning om en god fortsättning


Inskolningen går fortfarande bra och jag har en mycket behaglig tillvaro. Det är otroligt lyxigt att lämna Ivar på förskolan och sedan få åka hem och göra saker ifred. (Vad snabbt allt går när man inte har en ettåring med sig!) Sedan är det ju väldigt mysigt att hämta honom efter ett par timmar eller så, när han har lekt en massa och haft det skoj. Det här skulle jag kunna vänja mig vid… Men på måndag börjar allvaret och den löjligt stora mängden pendling för min del (Lidköping-Göteborg) kommer att äta upp alldeles för mycket av vardagarna.

Jag hoppas att det går bra, att Ivar fortfarande gillar förskolan när han blir lämnad tidigt och hämtad sent och att jag och Jörgen inte tappar bort varann i vardagskaoset.

Håll tummarna för att jag får ett uppdrag som gör att jag kan jobba mycket hemifrån!

Fallfrukt

Den här lilla människan har hjälpt mig att plocka upp nedfallna äpplen ikväll.

Ivar ligger i skottkärran och äter äpple.
Ja eller hjälpt och hjälpt. Han har smakat på många äpplen och åkt ovanpå äpplena i skottkärran.

De finaste, i betydelsen minst skadade, äpplena fick hamna i en separat hink och ska bli äppelmos imorgon. Känner jag mig riktigt generös så blir det äppelpaj till Jörgen också.

Äppeltider

Igår hade jag mamma på besök och vi kokade årets första omgång äppelmos. Mest mamma faktiskt, jag sprang runt och gjorde en massa annat medan hon skar äpplen.

Receptet är världens enklaste – bara äpplen – men förutsätter att man har en hushållsassistent med tillbehör för passering, eller en passervagga.

Äppelmos

Ingredienser:
Äpplen

Gör så här:
Skär äpplena i bitar, lite snabbt och slarvigt, och skär bort blomfnas, skaft och eventuella dåliga bitar. Kärnhus och skal får däremot stanna. Lägg äppelbitarna i en stor gryta.

När grytan är full häller man på en skvätt vatten, så att äpplena inte ska bränna fast i botten innan de börjar mjukna och släppa ifrån sig vätska.

Koka upp och sänk sedan värmen. Rör då och då för att förhindra att äpplena bränner fast.

Äpplena är färdiga att köras i hushållsassistenten när det ser ut i grytan som att du blandat äppelbitar med några deciliter äppelmos. Om du ska använda en passervagga så behöver äppelbitarna vara ordentligt mjuka, nästan helt mosade, men om du använder hushållsassistent så blir det svårare om äppelbitarna är för mjuka. Kör igenom äpplena flera gånger i maskinen så att allt mos pressas ur.

Låt svalna och pytsa sedan upp i lämpliga kärl, till exempel urdiskade mjölkpaket med plastpåse i, och frys in.

Socker fungerar som konserveringsmedel och krävs om äppelmoset ska förvaras i skafferiet någon längre period. Om äppelmoset istället förvaras i frysen, och plockas fram allteftersom, behövs inget socker.

Smakmässigt tycker jag inte att det behövs något socker heller, och Ivar verkar skriva under på det. Han blev så förtjust över äppelmoset att han åt en stor tallrik ljummet, nykokt äppelmos med mjölk till lunch istället för maten jag värmt åt honom. Så kan det gå.

Det blev en fantastisk rosa färg på årets mos, tack vare äpplenas röda skal.


Det blev förstås en äppelpaj också, men den missade jag att fotografera innan formen var tom. Det var en variant på helt vanlig smulpaj och den blev riktigt god! Receptet är lagom till en pajform av standardstorlek.

Höstens första äppelpaj

Ingredienser:
6-10 äpplen
1 dl vetemjöl
1 dl mandelmjöl
1 dl havregryn
0,75 dl råsocker + 0,5-1 msk att strö över äpplena
1 krm salt
1-2 tsk kanel
100 g smör

Gör så här:
Ta fram smöret så att det hinner mjukna lite.

Sätt ugnen på 225 grader. Smörj en ugnsfast form. Kärna ur äpplena, skala dem om du vill, och skär dem i klyftor eller skivor. Lägg äppelbitarna i formen och strö lite socker och kanel över dem.

Blanda mjöl, havregryn, socker, salt och kanel i en skål. Tärna smöret och lägg det i skålen med de torra ingredienserna. Krama och kladda tills smöret är blandat med övriga ingredienser. Fördela smuldegen över äppelbitarna.

Grädda pajen i mitten av ugnen tills äpplena är mjuka och smuldegen fått färg, vilket troligtvis tar 20-30 minuter.

Servera pajen ljummen med iskall vaniljsås eller vaniljglass och njut!

Föraning

Fyra dagar på förskolan hann vi med innan första förkylningen slog till. Idag är vi hemma. Ivar är snuvig och har feber och jag försöker intala mig att det bara för att han är sjuk som jag känner förkylningstecknen – jag håller INTE på att bli sjuk! Inte alls. Så det så. Hur som helst, nu börjar jag på allvar inse hur hösten kommer att bli. VAB, here we come!

Som tur är kom Jörgen hem med en Apple TV igår plus att vi tecknade viaplay-abonnemang, så nu kan vi fördriva hela dagen i soffan. Vältajmat.

Smoothie för stor och liten


Ivar brukar sno åt sig ganska mycket när jag gör smoothie åt mig själv så idag gjorde jag en egen variant åt honom till mellis efter hans sovstund. Jag gjorde Ivars smoothie mer lättflytande än den jag gjorde åt mig själv, så att han skulle kunna dricka den ur ett glas utan problem.

Karins smoothie
1/2 banan
80 g fryst mango
200 g lättkvarg
1 dl minimjölk

Tina mangon något och mixa sedan ihop alla ingredienserna med t.ex en stavmixer. Tillsätt mer mjölk eller vatten om du vill ha tunnare konsistens.

Ivars smoothie
1/3 banan
40 g fryst mango
0,75 dl lättkvarg
1 dl mellanmjölk
0,5-1 tsk mild rapsolja

Tina mangon något och mixa sedan ingredienserna. Öka eller minska mängden mjölk beroende på önskad konsistens.

Jag var lite osäker på om Ivar skulle acceptera den lite nötaktiga smaken av oljan, men han drack så ivrigt att han fick den ståtligaste smoothiemustasch man kan tänka sig.

Förskolestart!

Nu är sommarlovet slut! Jörgen började jobba för två veckor sedan och idag har jag och Ivar påbörjat inskolningen på förskolan här i Örslösa. Han går på Polaren, som är förskolans småbarnsavdelning.


När vi kom dit var han först lite skeptisk och ville bli buren men när vi kom in i lekrummet så ville han direkt ner på golvet och börja leka med dockorna, bilarna och bollarna.

Efter innelek och fruktstund med sång var det dags att gå ut och leka. Eftersom barnen på Pyret, avdelningen för lite större barn, också leker där så fick småbarnen västar för att personalen lättare ska se var alla småttingar är.

Ivar blev själaglad när han fick se att de hade världens största sandlåda och lekte som bara den. I sandlådan har de en buss i trä som ett par barn från Pyret lekte i. Ivar klev på och fick vara med under förutsättning att han använde bälte, så jag gjorde en imaginär fastknäppning innan de for iväg.

Mitt första intryck är att personalen (som väntat) verkar trygg och bra och att lokalerna är okej. Att det är trångbott visste jag sedan tidigare, men det var fina och trevliga lokaler och roliga leksaker. Om det positiva intrycket består så kommer det här att bli bra.

Ivar var mycket nöjd med sina första två timmars påhälsning hos barnomsorgen. Det enda problemet enligt honom var att vi inte stannade kvar. Han blev fullkomligt vansinnig när vi skulle cykla hem.