månadsarkiv: maj 2013

Sol, jord och grus

Ivar med solhatt på gräsmattan.
Senaste dagarna har börjat med regn, men idag är det vackert väder. Jag ägnar mig åt att raka ihop grus och rensa bort ogräs från grusgången på framsidan av huset (förberedelser för att lägga fiberduk och ösa på mer grus), medan Ivar använder min termosmugg som hammare och hamrar på grushögarna jag rakat ihop.

Igår kväll fyllde vi igen en gammal rabatt och sådde gräs. När Jörgen och jag trampade på jorden för att komprimera den så blev Ivar alldeles till sig och började ivrigt att hjälpa till. Han stampade för glatta livet och när Jörgen började så gräsfrön stod han bredvid och härmade hur Jörgen kastade ut fröna. Sedan hade han lite svårt att ta till sig att det inte skulle stampas mer efter sådden – det var ju så kul!

Sjuka nätter

Inatt sov jag och Ivar ensamma i sovrummet. Jörgen tog med sig sängkläder och gick iväg för att bädda i gästrummet. Jag förstår honom. Ivar är sjuk. Natten till igår vaknade han en massa gånger, alldeles otröstlig, och det tog lång tid att lugna honom så att han somnade om. I vanliga fall vaknar han en gång på småtimmarna eller framåt morgonen, får sin nappflaska med vatten eller en kram och somnar igen.

Ivar passade på att bli sjuk i helgen, när vi var i Stockholm och hälsade på vänner. I lördags, i den härliga sommarvärmen, hade den stackars ungen 39,5 i temp och började hosta. Nu är han feberfri på dagarna men har kvar hostan, som förvärrats, och han andas rosslande när han legat ner ett tag.

Mat är han helt ointresserad av, så han har levt på välling, frukt och smoothies sedan i lördags morse. Älskar Ella’s kitchens frukt- och grönsakssmoothies! Vet inte hur mycket pengar vi lägger på de där men det vore helt klart fint att köpa direkt från grossisten.

Denna natt var lite bättre. Han vaknade ett antal gånger under första halvan av natten men sedan sov han. Det bästa var att han var på bra humör när han vaknade. Igår grät han i typ en kvart när han vaknade, och det är liksom ingen rolig start på dagen.

Gaffel slår sked

Här händer det grejer. Ivar har börjat äta med gaffel! Han provade när vi var hos kompisarna i Strömstad i helgen. Gaffeln lånade han av deras treåring och sedan skyfflade han in tortillini i mängder. Tips från coachen (d.v.s. treåringens mamma): skippa barngafflar och skedar och börja med små serveringsgafflar med lite tjockare skaft. Sked är ju hemskt svårt egentligen eftersom man behöver lyckas med vinkeln för att inte förlora det man eventuellt och med stor möda lyckats fånga, och barngafflarna är så trubbiga att det är svårt att spetsa något på dem.

På vägen hem från Strömstad besökte vi en galet stor och sjukt sunkig loppis mellan Tanumshede och Grebbestad och där hittade jag två serveringsgafflar, precis likadana som den Ivar lånade.

Ivar äter kiwibitar med sin nya gaffel.

Ett annat framsteg som inte framkallar lika stort jubel hos föräldrarna är att han har lärt sig att klättra upp på soffbordet. Vilket påminner mig om att jag drömde en riktigt vidrig dröm inatt som involverade att han föll och slog i huvudet, men det tänker jag inte berätta mer om. Jag vaknade innan jag sett hur skadad han var men det var så otäckt att jag besparar er det (om t.ex. en kompis från förr med katastoftankar läser inlägget så vill jag inte lägga ved på den brasan).

Förstå mig rätt, jag är glad över alla nya grejer han gör, så jag är faktiskt glad över att han kan klättra upp på soffbordet. Det är bara lite besvärligare att han kan det, eftersom det kräver ökad passning igen i en period innan han har lärt sig att bemästra sina nyvunna kunskaper.

Nu sover den lilla parveln och jag kliar mig i huvudet över varför bredbandet inte verkar funka och ska försöka hinna skriva lite riktlinjer för hur man skriver för webben innan Ivar vaknar igen. Jag ska hålla en utbildning för (en del av) webbredaktörerna på Lidköpings kommun 22 maj, och då ska de få med sig lite kursmaterial hem, så att de inte behöver memorera allt jag säger.

Sommarvärme

Ivar i sin nya keps
Idag är det sommarvarmt och jag och Ivar är ute i solskenet. Ivar har lärt sig att klättra över stolarna som vi brukar barrikadera trappan till farstubron med så de fick jag plocka bort. Han blir vansinnigt arg när han inte får klättra upp och jag blir ganska trött. Idag har vi testat både solhatt och keps och båda sorterna sliter han av sig.

Vi har börjat göra i ordning våra eftersatta grusgångar och fick en stor hög grus hemlevererad igår. Jag har kört några skottkärrelass från högen, som ligger på baksidan, till den första delen vi har täckt med markduk och fixat till på framsidan, men nu när Ivar beger sig till trappan hela tiden så behöver jag passa på honom varenda sekund. Och sätta på honom kepsen en gång i minuten. Inte det mest givande man kan tänka sig.

Men det är varmt och soligt och tulpanerna blommar, det är desto roligare!

Falafel på gula ärtor med två såser

Trädgårdsonsdag är ett av få tv-program jag och Jörgen inte vill missa. Det brukar vara max en nyttig grej per avsnitt, alltså något vi kan använda oss av här hemma. Förra veckan handlade det till exempel om hur man beskär rosor, fast då väsnades Ivar så in i bänken att vi fortfarande inte har en aning. Resten av programmet, utöver den där eventuella lärdomen, är mest mys och mat och Pernilla Månsson-Colt som tänker, och på något märkligt sätt är det himla härligt och bra.

I senaste avsnittet lagade Tareq Taylor falafel av gula ärtor, och eftersom vi har blivit frityrfrälsta och eftersom vi vigt fredagarna åt mat vi inte lagat förut så testade vi detta igår. Falafel, halloumi och två såser
Självklart friterade vi halloumi också. Svårslaget.

Här finns originalreceptet på falaflarna. Vi skippade myntan i den milda såsen och plussade på lite pressad citron, och gjorde den starka såsen aningen mindre stark genom att minska mängden chiliflakes. Och just ja, femtio gram persilja tyckte jag verkade helt bisarrt mycket så jag tog drygt tjugo.

Om någon hade bjudit mig på dessa falaflar hade jag inte kunnat gissa att de saknar själva huvudingrediensen i falafel, nämligen kikärtor. Det var kul att göra något annat än ärtsoppa med gula ärtor, och det blev mycket gott enligt mig, och fantastiskt gott enligt Jörgen. Jag tycker dock att det inte blev lika gott som vadai, som vi gjorde för ett tag sedan, men Jörgen tyckte att det här var godare. Ivar däremot var inte särskilt impad, vilket kan tyckas lite märkligt med tanke på att han gladeligen äter både jord och kattmat.

För er som inte orkar klicka er vidare till receptet så kommer det här:

Ingredienser
1/2 kg torkade gula ärtor, blötlagda i minst 12 timmar
1/2 st stor gul lök
20 g persilja, fryst eller färskt
1-2 st vitlöksklyftor
1-2 tsk salt
1 tsk svartpeppar
1 1/2 msk spiskummin
1/2 msk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
solros- eller rapsolja till fritering

Gör så här
Blanda gula ärtor, lök, persilja, vitlök och mal alltihop två gånger i en köttkvarn eller kör det i en matberedare. Blanda smeten med övriga ingredienser och smaka av med mer salt om det behövs. Låt smeten vila i cirka 15 minuter och gör under tiden såserna.

Forma bullar med sked, ca 4 cm i diameter, och fritera dem i olja i 3–4 minuter tills de blivit gyllenbruna. Oljan bör vara ca 170 grader.

Stark kall tomatsås
1 burk konserverade avrunna cocktailtomater
1 msk tomatpuré
0,5-1 msk torkade chiliflakes
2 msk olivolja

Mixa alla ingredienser med en stavmixer.

Mild yoghurtsås
2 dl yoghurt med 10 % fetthalt
rivet skal av 1/2 citron
0,5-1 tsk citronsaft

Blanda samman ingredienserna.

Smaklig spis!