Sammanfattningsvis

Det har varit en toppensöndag! Jörgen åkte in till stan och lämnade Ivar hos sin syster och strax efter elva åkte vi till Svalnäs och träffade Tomas och Elin. Vi åkte några kilometer och hittade ett underbart soligt ställe i lä där vi stannade ganska länge. Elin hade varit uppe tidigt och överraskat familjen med färska tekakor till frukost, och hon bjöd mig och Jörgen på tekaka till kaffet. Satt fint kan jag säga.

Efter vår långa paus för fika, solning och vinterfiske, spände vi på oss skridskorna igen och kunde konstatera att isen mjuknat väldigt. Man fick liksom åka på tå för att inte bakre delen av skenan skulle tryckas ner i isen. Jag la över för mycket tyngd bakåt vid ett tillfälle, vilket ledde till att isen högg tag om skenan så att det blev tvärstopp i framfarten och jag brakade omkull så det sjöng om det. När vi kom ut från viken, där vårt fikaställe låg, blev isen dramatiskt mycket bättre och åkningen krävde inte lika mycket koncentration längre.

Framåt fyra var vi hemma igen, och Jörgen åkte in till stan och hämtade lille parveln. Han hade tydligen varit på ett strålande humör hela dagen och lekt med sina kusiner. Det känns gott i hjärtat att kusinerna, som är mycket äldre än Ivar, är så glada i honom, och att han har det så bra när han är hos Josefine och Ulrik.

Naturligtvis pratade Ivar om katter hela dagen. När katten Simon gick upp på övervåningen så pekade han upp mot taket och sa ”kisse”. Världens mest begåvade barn, jag vet.

Jörgen hyrde några filmer också, så ikväll såg vi Snow White and the Huntsman. Jag brukar oftast bli besviken när jag ser en film, för jag tycker nästan alltid att det är skit, men den här tyckte jag var rätt bra. Ja just ja, jag hyrde Searching for sugar man för någon vecka sedan – grymt bra! Men sedan är det ju det där med sanningshalt/bortvald information. Oavsett så är filmen väldigt sevärd, och den stannar kvar i själen längre än Snövit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *